Våra schizofrena medier
Ibland undrar jag: är det verkligen vår (läsarnas) efterfrågan som formar media, eller är det våra medier som formar våra intressen? Hur ska vi annars kunna förklara att ”Så får du en fastare rumpa” trängs med den senaste svältkatastrofen eller översvämningen i ett land de flesta inte vet var det ligger? Hur blev skvallerpressen en så stor del av vår vardag? En snabb överblick över de stora mediesidorna ger det här (Michael Jackson-relaterade artiklar fanns på samtliga sidor):
Dagens Aftonbladet.se: Högst upp Vittnesmål från Toul Sleng (Röda khmerernas mest kända fängelse). Några rader nedanför:
- Fejkade Michael Jackson sin död?
- Playboy-Kendras drömbröllop Gifte sig hos Hefner
- Läsarna: Shorts på jobbet är visst okej!
Dagens Expressen.se:
- Nu saknar Bubbles sin bästa vän (Michael Jacksons schimpans, min anm.)
- Mischa hånglar helst med tjejer
- Tittarna: ”Vilken tur att Kikki var med!”
Dagens Metro.se (hopplöst ouppdaterad):
- Vägde bara 50 kilo vid sin död (den största rubriken på hela sidan)
- Malmö stad får inte jaga råttor med spjut
- Vladimir Putin – ryska mathandlares skräck
Dagens nyhetskanalen.se (TV4) var varierad, med framför allt sport, nöje och bloggar men med några få seriösare inslag om t.ex. Honduras och Iran.
- Magnus Hedman förnekar dopning: ”Jag har definitivt inte tagit dopning med flit” (huvudrubrik)
- Obduktionen: Han var helt utmärglad (behöver man en obduktion för det?)
Dagens svt.se – våra statliga, reklamfria TV-kanaler. Hemsidan är varierad men med betoning på nöje:
- Uppladdningen har börjat – Johan Palm, Malena Ernman och Lisa Ekdahl gästar alla Skansen i veckan.
- Kan du dina uppföljare? Rosa Pantern 2, Rocky IV, Karate Kid 4… Ja, uppföljare finns det gott om!
Dagens DN.se – i stort mycket varierade texter, men några exempel:
- Veckans lantis – Kim Anderzon har flyttat 39 gånger, den sista gången fick hästarna bestämma vart.
- Rent hår. Nu får håret gärna vara rufsigt och lite stökigt – bara innehållet är rent.
Dagens SvD.se, som ska ha en guldstjärna. Det fanns uppdaterade artiklar från Almedalen, Iran, Honduras, Madoff, m.m. Det enda som stack ut var:
Mönstret är tydligt bland de ”löjliga” artiklarna: total individfixering utan något som helst sammanhang. Som om läsarna kan identifiera sig med Michael Jackson, eller ”Kikki”, eller ”Mischa”. Som om läsarna inte kan identifiera sig med alla namnlösa icke-individer som lider. De få gånger läsarna uppmanas att försöka påverka något i sina liv gäller det enbart viktnedgång, rökstopp, fastare rumpa, etc. – inte ens i den svåraste katastrof eller mest diskuterade politiska fråga uppmuntras läsare att agera annat än i cybervärlden (”Diskutera i chatten!” – men sen då?). Men är det då en och samma läsare som först försöker sätta sig in i Röda khmerernas terrorvälde och några sekunder senare förfäras över de nya avslöjandena om Michael Jackson, eller är det olika läsargrupper dessa artiklar vänder sig till?
Jag tror att alla människor har ett sinne för sensationalism och skvaller. Men ju mer man kan om sin omvärlds historia, politik och kultur, desto mindre vikt fäster man vid skvallret och desto intressantare blir de ”seriösa artiklarna” (de som kräver ett historiskt, politiskt och kulturellt sammanhang för att kunna förstås). För någon som inte läst om Centralamerikas blodiga historia under f.f.a. 80- och 90-talet är det obegripligt att läsa om det som händer i Honduras just nu. Likaväl begriper man inte innebörden av det som händer i Iran om man inte känner till historien bakom revolutionen 1979. Visst beror det delvis på grundskolans brister, men medierna är ju de vuxnas dagliga ”skola”; vi lär oss ständigt om vår omvärld via media. Just nu verkar trenden i stora media tyvärr gå mot allt större personfixering, och allt mindre historiskt perspektiv. I USA, som är en förebild för Sverige på många sätt, byggs hela valkampanjer upp på personfixering – väljare vet inte skillnaderna mellan demokraternas och republikanernas politik (de är marginella), men de vet att Obama är en global fredsmäklare (men också vek) och McCain kommer att försvara USAs säkerhet (men är å andra sidan ”för” krigisk), därför att deras gigantiska reklamkampanjer byggt en sådan image åt dem. Likväl diskuterar svenska medier i princip aldrig vad EU gör och vilken roll svenska delegater har där, men folket förväntas rösta i EU-valet. Något är fundamentalt fel med ett sådant system, och det gäller för läsarna att ta sin utbildning i egna händer; söka alternativa nyhetskällor, ställa krav på sina medier och stödja de medier som rapporterar seriöst och med sammanhang. Sann demokrati bygger på upplysta väljare, och där spelar våra medier en stor roll.
Se även:
PeO_W sa,
juni 30, 2009 vid 12:43 f m
Sannerligen, skönt med sällskap som slav på mediernas triumfvagn.
Journalister prostituerade sig med Michael Jackson. « PeoWagstrom’s Weblog sa,
juni 30, 2009 vid 9:00 f m
[...] Mer om säljande av sanningar finns hos News Doctor. [...]
csaar sa,
juni 30, 2009 vid 9:34 f m
Jag säger bara ”true enough” (Farhad Manjoo)
PeO_W sa,
juni 30, 2009 vid 9:37 f m
Eller, apropå ”true enough”… har man tillräckligt osäker anställning gör man vad som helst för att göra arbetsgivaren glad.
csaar sa,
juni 30, 2009 vid 9:42 f m
Inte jag – jag har få, men vissa principer. Att undvika brun näsa och tunga är en av dem.
En sak som retat mig en stund är ett påstående att ”facket har spelat ut sin roll för länge sedan”. Helt fel. Dessutom är fjäskande anställda en fara för ett företag. Men så är det. Cheferna säger att de vill ha folk som säger ifrån, tänker själva. men instinktivt väljer de ja-sägare (Demokratins väktare – Lennart Lundquist).
PeO_W sa,
juni 30, 2009 vid 9:47 f m
Jag skall ut i naturen, fundera och kanske skriva när jag kommer hem igen… inspiration kommer ju här.
csaar sa,
juni 30, 2009 vid 9:38 f m
Eller varför inte Platons ”Staten” Han förklarar detta ovanstående fenomen, en bieffekt i ett demokratiskt styrelseskick.
http://csaar.wordpress.com/2009/06/06/kunskap-ii-att-filtrera-den/
Jonas sa,
juni 30, 2009 vid 11:34 f m
Jag tror att media fungerar exakt som makthavarna vill..
csaar sa,
juni 30, 2009 vid 3:19 e m
Du menar att de håller oss upptagna med triviala ting medan makthavarna pysslar med sitt utan insyn?
Jag tror att den är en fråga om uppmärksamhet, källkritik och sållning. Vår yttrandefrihet gör att det rimligtvis finns där ute någonstans, en nykter bild av vad som händer.
Jonas sa,
juni 30, 2009 vid 5:49 e m
csaarm ja precis. Det är klart att det går att få tag på ett visst mått av sanning men lätt är det inte. Det är väldigt få som har energin och kunskapen som krävs för att inte bli dränkta i mainstreammedias dravel.. men det vet ju alla som läser det här redan ^^
Det är därför bloggar och hemsidor som den här är så viktiga. Newsdoctor sållar i nyhetsflödet åt oss så att inte alla behöver göra samma enorma jobb. Tack!
PeO_W sa,
juni 30, 2009 vid 9:36 e m
Medierna blir inte bättre än köparna…..
csaar sa,
juni 30, 2009 vid 10:53 e m
Helt klart en poäng. Vi lata homo sapiens väljer många gånger att bli underhållna framför att sätta oss in i något komplicerat – hur viktigt det än månde vara.
newsdoctor sa,
juni 30, 2009 vid 11:25 e m
Men man kan vända på det också; köpare blir inte bättre än sina medier. För någon som år efter år exponerats för rapportering utan historiskt sammanhang blir oroligheterna i Honduras (en enormt viktig nyhet!) bara en obegriplig parentes. Jag håller med csaar att det är en fråga om källkritik, uppmärksamhet och sållning, men det gäller såväl reportrar som läsare; det är viktigt att inte frånta journalister deras ansvar.
PeO_W sa,
juli 1, 2009 vid 1:09 f m
Viktigast, enligt min mening, är att frånta de som arbetar inom press/media deras ställning som ”människor som levererar fakta” till en mer realistisk roll som innebär att vissa i media är intresserade av fakta. De andra är bara intresserade av, lönen eller en otroligt fokuserad politisk idé.
Kort sagt, riktiga oldstyle journalister, journalister samt ledarskribenter.
newsdoctor sa,
juni 30, 2009 vid 10:28 e m
Tack för bra kommentarer. Viktigt att poängtera att media inte är skilda från makthavarna, media ”är” ofta makthavarna. Se exempelvis på Berlusconi som kom till makten på nittiotalet i och med att han ägde 90% av statlig italiensk TV. Det pågår en konsolidering av media till stora mediekoncerner (Disney, Warner time, Newscorp, CBS, m.fl.) så att allt färre människor äger allt större medier – och dessa människor har ju ideologiska och ekonomiska intressen vilket gör dem till makthavare att räkna med.
csaar sa,
juni 30, 2009 vid 10:52 e m
Helt sjukt om media skall fungera som tredje statsmakt.
newsdoctor sa,
juni 30, 2009 vid 11:29 e m
Media kallas ju ibland för det fjärde ståndet (the fourth estate), och det går tydligen tillbaka till 1800-talet, se http://en.wikipedia.org/wiki/Fourth_Estate
csaar sa,
juli 1, 2009 vid 9:28 f m
Jag känner hur ett inlägg formar sig i min hjärna. Mycket bra reflektioner här. Media är ett delat ansvar, ett ansvar som angår både mottagare och avsändare. Det skall alltså inte betraktas som vilken produkt som helst. Den inställningen är reserverad för dem som anser att media enbart är underhållning.
Sanning/Verklighet VI – massmedia « Csaar's sa,
juli 3, 2009 vid 11:53 e m
[...] mediernas förfarande leder till en förvrängd bild av verkligheten. Hur många går omkring och tror att rökning inte ens är hälften så farligt som att köra tre [...]